Nedräkningen fortsätter…
Fast jag önskar faktiskt att det var dags i natt eller nåt för nu är jag trött på det här. Inte så trött i kroppen som förra gången men ändå betydligt mer psykiskt slut. Jag orkar knappt tänka och tålamodet är så gott som obefintligt.

Att jag sen är hemma själv med lilltjejen och vovven större delen av dagarna gör ju inte saken bättre. Man hinner knappt vila öronen mellan allt tjat och gnäll. Allvarligt talat, idag gjorde öronen till och med ont ett tag…

Nåja, förhoppningsvis är det snart över. Nästa måndag är jag i vecka 38+5, precis lika långt som jag gick med lilltjejen. Inte för att det betyder någonting egentligen men det kan ju vara värt att komma ihåg.


Leave a Reply

Använder Blogger.